Horisonten är nån annans konstruktion
Ibland saknar jag det. Inte ofta, men när det händer, när tankarna kommer och allt känns meningslöst, då vill jag tillbaka. Tillbaka till att ständigt frysa, till att alla byxor är förstora, till att känna mig smal, tillbaka till att känna mig svag men samtidigt så himla stark. Stark för att jag klarade av att motstå det alla behöver för att överleva. Och just då, när jag saknar det, gör det så himla ont. För jag vet att jag aldrig kommer komma tillbaka. Jag vill inte, får inte, falla tillbaka. Det får liksom bara inte hända. Det kommer inte hända, jag skulle aldrig tillåta mig själv det.
För det mesta nu för tiden kan jag övertala mig själv att det är mycket bättre såhär. Fortsätter jag kämpa kommer det bli bra. Då kommer jag kunna gå ut tvåan ordentligt, jag kommer kunna börja träna snart och jag kommer kunna jobba på peace and love i sommar (WIEEEE!!!). Så jag fortsätter, och när tankarna skriker låtasas jag att jag inte hör dem, utan tänker istället på hur mycket bättre mitt liv är nu jämfört med för några månader sedan.
För det mesta nu för tiden kan jag övertala mig själv att det är mycket bättre såhär. Fortsätter jag kämpa kommer det bli bra. Då kommer jag kunna gå ut tvåan ordentligt, jag kommer kunna börja träna snart och jag kommer kunna jobba på peace and love i sommar (WIEEEE!!!). Så jag fortsätter, och när tankarna skriker låtasas jag att jag inte hör dem, utan tänker istället på hur mycket bättre mitt liv är nu jämfört med för några månader sedan.
Kommentarer
Postat av: Chrestina
Klara,
Vill prata med dig nå'n gång - men tänker inte på att ringa förrän det är för sent på kvällen.
Vet du att du har en fantastiks förmåga att iaktta dig själv och att formulera vad du ser. Det är en STOR gåva! Spara det du skriver - det du skrivit på bloggen ligger kvar antar jag, så länge du vill - och de stunder det känns svart och svårt, plocka fram det du skrivit och läs! Det kan ge dig styrka och det mod du behöver för att klara de svåra stundernas kamp (oj, det lät onödigt högtidligt). Jag tror på dig, vet att du kommer att klara dig och älskar dig så mycket "lilla bonusbarnbarn".
Trackback
