You show the lights that stop me turn to stone

Att baka en paj
Häller upp ingredienserna och tänker på vilken skillnade det är mellan nu och då.
Nu, en spontangrej, något kul, för att göra en pappa lite gladare.
Då, något noga planerat, kul men skrämmande, för tänk om kalorierna skulle smyga sig in genom huden, eller ännu värre, om det helt enkelt inte går att stå emot. Men det gör det nästan alltid.

Ingredienserna blandas.
Nu,
smakas degen, lite socker krasar mellan tänderna, det goda smälter i munnen.
Då, aldrig. Lukta, känna, titta, men aldrig aldrig smaka.
Då, frestelsen att vräka i sig allt, hungern sliter, rädslan för det man tänker, äckel, fetfetfet, äckel, hungern river.
Nu, inte sugen på att äta allt, fast det är tillåtet, nej hungern finns inte, för magen är full med lunch.

In i ugnen.
Då, stirra stint i 15 minuter medans pajdegen får färg och det vattnas i munnen.
Nu, gå iväg, glömma bort, bli påmind. Just det, pajen!

Klar, ut ur ugnen, upp på spisen, känna doften.
Då, stå hängd över, dra in all doft så att hela själen fylls. Tills tanken kommer, tänk om kalorierna sitter i doften, dra sig hastigt undan.
Nu, lukta, tänka mmm, när den svalnat är det dags, mums.

Läggs upp på tallrikar, lagom stora bitar, den ser fantastisk ut.
Då, tomma ögon följer varenda rörelse, de andras rörelser; på skeden in i munnen tugga njuta. Längta, men samtidigt äcklas, hur kan dom? Aldrig aldrig aldrig.
Nu, på sked in i munnen tugga njuta. Känna smaken. Njuta.

Kommentarer
Postat av: emma

hej hopp! jag säljer skor och kläder på min blogg, ta dig gärna en titt :)

2011-06-05 @ 20:36:20
URL: http://kjoltyg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0