Ovanför molnen

Man lever i som en glasbubbla.
Antingen stannar man kvar, inne i det trygga
men kvävs sakta men säkert och tynar bort till ingenting.
Eller så krossar man bubblan,
tar sig ut i det fria och okända
men riskerar att skära sig på glasbitarna.
2011-01-21 @ 16:38:55 Ätstört Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0