Klara Nilsson

Idag har jag pluggat kemi. Tills jag kom på att jag inte vet vad vi ska kunna. Då slutade jag och började plugga franska istället. Och så har jag tittat på skidåkning, det var nog dagens höjdpunkt.
Lite skönt att lovet är slut, saknar alla små klasskompisar.
Fast, vid närmare eftertanke, skulle jag inte ha något emot att ha lov en vecka till.

Adele- someone like you




Barcelona

Park Güell:


La sagrada familia:

Frukost


Gaudihus


Utsikt från park Güell


Vid stranden


På tapasbar


Mellanmål (utmaning för mitt lilla ätstörda huvud)

Det har varit så fantastiskt skönt, att få komma bort från verkligheten ett tag. Att slippa oroa sig för skolan, ätis och det iskalla vädret. Att bara kunna njutit av vårvärme, trerätters-luncher i solen vid havet och den otroligt fina stad Barcelona är.

Sitter i sängen och myser med musik efter en finfin dag. Picassomuséet på förmiddan, efter lunch åkte mamma och lillebror tillbaka till lägenheten för siesta så jag och pappa promenerade själva runt, tittade i affärer och fikade.
Nu börjar det snart bli dags för (en ovanligt tidig, för att vara Spanien) middag.
Ikväll smäller det! Athletic bilbao vs BARCA!!! Tänka sig att vi ska få se Villa och Messi (bland annat!) live. Dunder!

Typ såhääär taggade!

Idag har vi flanerat i gamla stan, shoppat, druckit kaffe och bara njutit av att äntligen vara i vårvarma, fina Barcelona.
Om en liten stund ska vi till Dalí-museet och senare ikväll blir det tapasmidda.
Finfin dag helt enkelt.

Solen skiner, jag kommer troligtvis få vg i franska och om bara några timmar går planet.
Ibland är livet underbart!

Har haft en finfin dag i Stockholm med bästaste klassen. Riksdagen, Hallwylska Museet, fönstershopping
och Taco bar.
Och imorgon åker vi till Barcelona, läängtar.

Nyligen hemkommen från ishallen. Fotografering med klubben, första gången på is på..nästan fyra månader.
Kändes underbart.
Saknar alla, saknar allt. Saknar det något helt otroligt.

Finfin dag med bland annat rosor, skaldjursrisotto, chokladhjärtan och mys.

Snöbus med världens sötaste grannar, strålande sol och allt känns bara bra. Önskar att alla dagar var som denna.

Allt vände till det sämmre, från glad till...mindre glad.
Har varit mindre glad sen igår eftermiddags.
Men JA, låt fucking bli mitt liv,
och sluta ljug.
Sluta se det ni vill se istället för sanningen.
Idioter.

Bra dag! Känner mig bara helt...lycklig.  Finaste kompisarna, finaste vädret. Iiiihhh!! (glädjetjut)

Följde ju somsagt med mamma till stallet i lördags, hästar är mysiga.

Idag har varit en grå dag, en såndär dag då jag bara vill krypa ner under täcket och aldrig mer gå upp.

Jag är så sjukt förbannat trött på att åka till sjukhuset varenda dag. Trött på att läsa, lösa sudukon och äta äcklig sjukhusmat. Trött på att sitta tyst och lyssna på radio, på att ligga i ett rum med vita väggar, vitt tak, vita gardiner.
Det är tur att kent finns, räddade mig från att gå under under vilan med vy från ett luftslott, järnspöken och våga vara rädd. och tur att just jag har världens finaste lillebror, som när jag kom innanför dörren i eftermiddags hälsade mig med tjeeeenare mannen i all solsidan-Ove anda, och genast fick mig att le.

För en liten stund sedan skickade jag ett sms och skänkte 30 kronor till hjärt och lungfonden. Gör det du också!
Februari är nämligen alla barnhjärtans månad. Forskningen gör fantastisk nytta, men mer pengar behövs!
Läs här, på Heja Abbe hur du ska gå till väga. Och du, inte bara skänker du 30 kronor, du får dessutom ett tack med ditt namn i ett hjärta. Hjärtefint, så att säga.

Fredag - dålig dag med dåliga beslut. Kanonsuperduperkväll, fiesta (som tove skulle sagt hihi) hos Becki med trevligt folk ♥.

Lördag - Ska med mamma till stallet och ikväll blir det filmmys och godis.

Idag har jag känt mig lycklig. Anledning? Min underbara klass, och framförallt fem små speciella filurer.
Jag är så glad att jag har er. När jag har en dålig dag får ni mig nästan alltid på bra humör med alla era små finurligheter och dåliga skämt. Och om jag, mot all förmodan, inte blir på bättre humör vet jag att ni förstår och stöttar. Och när jag har en bra dag blir jag bara ännu gladare, lycklig in i själen, av att träffa er. Med er kan jag alltid vara mig själv och det känns så fantastiskt skönt. Vi har alla samma dåliga humor, så lika men ändå så himla olika.
Jag vet ärligt talat inte om jag skulle orkat om det inte varit för er. Alla små kommentarer, sms och kramar, bara vetskapen om att ni alltid finns där, det betyder så otroligt mycket. Det är för er jag kämpar, det är ni som får mig att se ljuset i tunneln, det är ni som gör mig stark. Jag är så oerhört glad över att kunna kalla er mina bästa vänner,
ni är underbara ♥

..till sportlovet och Barcelona.

Oskar Linnros - Från och med du.
En låt jag troligtvis föralltid kommer förknippa med ätis och den här perioden i mitt liv. Av någon anleding lyckas rix fm alltid spela den när jag är där, ofta flera gånger om dagen. Den spelas i tid och otid. På onsdagar när man sitter och är nervös (läs: skräckslagen) för man vet att det snart är vägning. Man kommer stå där, se de digitala siffrorna ticka uppåt och tillslut stanna. Hur olika det kan kännas, underbart men samtidigt ettstegbakåt-förskräckligt om man gått ner, obeskrivligt hemskt men samtidigt skönt om man gått upp.
Och så spelas den alla de andra, vanliga, dagarna. När man sitter i tystnad och tänker på hur onormalt ens liv faktiskt är. Löser sudoko efter sudoko, läser sida efter sida i sin bok, lyssnar på låt efter låt, och bara...väntar. På att tiden ska gå, på att klockan ska bli lunchtid, mellanmålstid och tillslut, halv tre; hejdå ses imorgon-tid. Man får gå ner, sätta sig i taxin och åka hem.

En underbart fin och vacker och jättebra låt, men som alltid kommer få mig att tänka på denhär tiden, en tid många säkert skulle kalla svart och hemsk. Och visst det har funnits, och kommer finnas, svarta dagar. Dagar då jag på allvar velat dö, försvinna. Dagar då jag gömt mat, gråtit över bara tanken på att behöva äta, spolat ner mat i toaletten, spytt, smygtränat tills jag knappt kan stå. Skurit mig, bara lite, för att få känna konkret smärta och inte bara såndär jävla inombordssmärta som är näst intill omöjlig att hantera.
Men det har också funnits, finns, kommer finnas, bra dagar. Dagar då jag är nöjd med mitt liv, bortom alla matscheman och tankekaos. Dagar då jag är lycklig, och tänker på allt underbart i mitt liv; mina fantastiska vänner och obeskrivligt fina familj.

Att ha, leva med en ätstörning är ett rent helvete. Och jag önskar att ingen någonsin skulle behöva gå igenom det jag och många andra går igenom. Men jag önskar ändå inte att det inte hänt, jag skulle gärna få det att försvinna nu på en gång, men att det aldrig hänt, nej det önskar jag inte. För det är trots allt mitt liv, bara mitt, och det skulle jag inte vilja byta bort mot någonting i hela världen.