Flyger iväg som ett pappersflygplan
Tittade på Dom kallar oss artister i måndags, kvällens artist var Maskinen.
Riktigt riktigt bra var det, har alltid tyckt att de gör väldigt bra musik. Och med deras låtar kommer så många minnen.
Som denhär låten:
En låt jag brukade spela på högsta volym när jag blev arg, bara för att mamma och pappa hatade den. Högstadietiden. Orosfria PA-tider då det coolaste som fanns var att lyssna på fjortistecno och smygrökta på rasterna (bör tillägas att det var något jag aldrig gjorde). Jag minns hur sjukt jobbigt man tyckte allt var, med alla statushandlingar och hittasinplatsilivettankar. När man tittar tillbaka nu inser man att livet ändå var mycket lättare på den tiden. Saknar det lite, har så många fina minnen.
Och så denhär:
En mer aktuell låt, så att säga. Absolut en av topptio partylåtarna för tillfället. Så skön (även om jag troligtvis aldrig kommer höra vad det är som sjungs. och där i mitten, vad är det för språk egentligen?). Får det nästan att hoppa i benen på mig, åh den får mig att må bra.
Den finaste:
Åh tårar i ögonen och tankar som flyger. Så fruktansvärt många olika känslor när jag hör den. För samtidigt som den får mig att tänka på tiden för runt ett år sedan: då jag mådde dåligt utan att någon visste om det, konståkningsträningar på fastande mage, bara allt som hör den tiden till, så tycker ändå att den är så oerhört bra, så vacker, så fin. Trots att den ger mig alla dessa smärtsamma påminelser om tiden som var kommer jag nog aldrig sluta lyssna på den,
för den är så magiskt bra.
Riktigt riktigt bra var det, har alltid tyckt att de gör väldigt bra musik. Och med deras låtar kommer så många minnen.
Som denhär låten:
En låt jag brukade spela på högsta volym när jag blev arg, bara för att mamma och pappa hatade den. Högstadietiden. Orosfria PA-tider då det coolaste som fanns var att lyssna på fjortistecno och smygrökta på rasterna (bör tillägas att det var något jag aldrig gjorde). Jag minns hur sjukt jobbigt man tyckte allt var, med alla statushandlingar och hittasinplatsilivettankar. När man tittar tillbaka nu inser man att livet ändå var mycket lättare på den tiden. Saknar det lite, har så många fina minnen.
Och så denhär:
En mer aktuell låt, så att säga. Absolut en av topptio partylåtarna för tillfället. Så skön (även om jag troligtvis aldrig kommer höra vad det är som sjungs. och där i mitten, vad är det för språk egentligen?). Får det nästan att hoppa i benen på mig, åh den får mig att må bra.
Den finaste:
Åh tårar i ögonen och tankar som flyger. Så fruktansvärt många olika känslor när jag hör den. För samtidigt som den får mig att tänka på tiden för runt ett år sedan: då jag mådde dåligt utan att någon visste om det, konståkningsträningar på fastande mage, bara allt som hör den tiden till, så tycker ändå att den är så oerhört bra, så vacker, så fin. Trots att den ger mig alla dessa smärtsamma påminelser om tiden som var kommer jag nog aldrig sluta lyssna på den,
för den är så magiskt bra.
Kommentarer
Trackback
