Klara Nilsson

Jag heter Klara Birgitta Nilsson och fyllde 17 år i måndags.
Jag bor i ett vitt hus med blå fönsterluckor i Vattholma, önskar ibland att jag bodde i stan, men är oftast glad över att jag inte gör det.
Jag har en mamma, en pappa, en lillebror och en kanin som heter sötnos.
Jag föddes i Uppsala, flyttade till USA och bodde i Maryland tills jag var ca 3 år, flyttade hem.


1994 vs. 2010

Jag gillar: mina underbara vänner, min familj, vinter, all slags sport (nästan), vinter, glögg och allt som har med julen att göra, seglingssemester, frankrike, mysiga filtar, fint väder, mammas stickade kofta, juridiklektioner, tända ljus, doften av tvättmedel, att vara bäst på något, ljudet av skirdskor mot en is, pussel, teveserien vänner, kramar och att fotografera.

Jag gillar inte: köttfärs, korv eller ketchup, tekniska saker som inte fungerar, hissar, själviska människor, sniglar, trasiga saker, att vakna mitt i natten och inte kunna somna om, inställda tåg, försenade tåg, att vara täppt i näsan, att frysa om tårna, röra och oreda, när saker inte blir som jag tänkt mig, hårdrock och science-fiction filmer.

Mitt liv just nu: Jag har en ätstörning. Har gått från att träna konståkning 6 dagar i veckan till att inte få träna alls.
Har i två veckor gått halvtid i skolan, fick idag veta att jag bara får gå två lektioner i veckan ett tag framöver "sedan får vi se". Jag måste äta alla måltider med en förälder, alltid en viss mängd. Jag är oerhört glad över att jag har så fina vänner (och så bra familj), annars vet jag ärligt talat inte hur jag skulle orka. Vissa dagar känner jag att allt kommer lösa sig, vissa dagar vill jag inget hellre än att bara försvinna.

För tillfället känns det som att man får ta en dag i taget, så länge man inte ger upp kommer allt fixa sig.
Som en fin vän sa: För att bli stark måste man vara svag. Och vi ska kämpa och bli starkare.
Tusen gånger starkare.