http://femkopparkaffe.blogg.se/ ♥

Det är inte bra nu, vissa dagar är bättre än andra men de går alla ut på att få tiden att gå.
Nu är det inte längre så mycket ett mål som ska nås utan mer en trygghet att klamra sig fast vid.
En falsk trygghet som är svår att släppa, och det är som så mycket annat skrämmande.

Lär bli ganska tyst här ett tag framöver. Så ni vet.

Idag har jag sett ut som ovan, haft mina bästaste skor, varit i skolan, druckit massa kaffe och chaite, hoppats på att våren är här för att stanna, tittat på modern family, skrivit en kemisammanfattning, gått sönder lite, packat och längtat efter morgondagen då jag flyger ner till Bryssel för en vardagsflykts-helg med mamma, åh så fint det kommer bli.

Idag lagade jag middag; spenatpasta med smulad fetaost till pappa och Isak, laxmackor med citron/pesto till mig.

Spenatpasta med smulad fetaost:
Fräs 1/2 gul lök i en stekpanna, ha i lagom mängd tinad och urkramad spenat, klicka i en klick creme fraiche och lite drygt 1,5 dl matlagningsgrädde. Ha i lite salt och peppar. Blanda med pasta och smula över 150g fetaost. Toppa med lite färsk rosmarin. Klart! Enkelt och enligt ovan nämnda familjemedlemmar även mycket gott.

Igår såg jag filmen Melancholia. Den var lång och vemodig men fin.

Allt känns lite som en grå dimma för tillfället, lite som att se livet genom en glasruta och vara så nära, nästan där, där i våren-är-här-snart-student-lyckan där alla de flesta andra tycks vara, men inte riktigt.
Det känns fel att säga att jag blivit sjuk igen, för trots att jag verligen mådde genuint bra i våras/sommras så försvann det nog inte helt. Det, den, sjukdomen, ätstörningen, har kommit tillbaka, smugits sig på under hösten och vintern, växt sig större och större. och nu slukat mig totalt.
Jag är fast, i allra högsta grad.
och miljarder tankar slåss i mitt huvud.

Så, nu vet ni.

I fredags hade vi plockmiddag hos mig. Mys och prat och skratt och trevligheter. Ett glömt legg gjorde att kvällen inte riktigt slutade som tänkt, men det gjorde inte så mycket.

 

I lördags var jag och pappa i stockholm. Vi åt brunch på kung karls backficka och promenerade sedan till fotografiska museet. Jättefint. Och för andra kvällen i rad blev det inte som planerat; melodifestivalmys byttes mot 4h på akuten med svullna utslag, magont och illamående. Mår dock bra nu.

Tack förresten för alla fina kommentarer angående inlägget med Cerviniabilder, det värmer!

Bloggen går för tillfället inte på högvarv och jag tror jag tar en liten skrivarpaus, gillar inte att göra saker halvhjärtat. Men lite bilder och sådant kommer jag fortsätta med, för sånt är ju kul. Men så mycket mer än så blir det nog inte, på obestämd framtid. Energin och kraften behövs på annat håll. Ha det fint så länge.

Fredagen slutade i en enda stor besvikelse, trots trevlig sushimidda och fördrink kvarstår faktum att Avicii inte spelade. Det man längtat efter i månader och jag mer eller mindre hängde upp min existens på förra veckan. Visst är man glad att man inte var den som rasade och att ingen fick några livshotande skador, men ändå, besvikelse. Får längta efter hans återgällningskonsert istället. Har inte gjort så mycket i helgen; ätit polsk lunch, sett två bra filmer i form av Hair och Eternal sunshine of the spotless mind, pluggat lite, promenerat, ätit god frukost och tittat lite på vasaloppet, typ. Idag skiner solen, jag har sovmorgon och sitter därför i soffan med en kopp kaffe. Den här veckan ska bli bra.

Åh lediga fredagar! Frukost och tidning i sängen, lite småfix här och där, solsken, promenad och kirra biljetter till studentfesten. Och snartsnartsnart sätter jag mig på tåget mot stockholm och efter middag och köande kommer jag, Becka och Mange och några tusen till dansa natten lång i globen, till AVICII!!! Som jag längtat och som jag inte riktigt kan fatta det. Kommer bli helt magiskt!