Klara Nilsson

Igår, under en röd filt, i en grå soffa på ätis.
Vi satt och tittade på reprisen av OS-krönikan som gick på tv i tisdags (såå bra!).
Så kom den korta konståkningsdelen.
Jag satt och såg Kim Nu-Ya göra sin kombinationspiruett och Joannie Rochette en felfri hoppkobination och det var som att luften helt gick ur mig.
Saknaden kom som ett oväntat slag, som en stor, tryckande sten som helt plötsligt ramlade ner i magen.
Jag kände, där och då, att Gud så jag saknar det. Obeskrivligt, fruktansvärt, jättemycket saknar jag det.
Och lika starkt som saknaden kändes, och känns hela tiden när jag tänker på det,
lika starkt ska jag kämpa för att snart vara tillbaka.

Att bli frisk från dethär helvetet.
Snart.

Konståkningen.
Tänk dig själv någonting som du verkligen levt för. Någonting du började med när du var i sexårsåldern och som du hållt på med sen dess. Någonting du håller på med sex dagar i veckan, någonting du lägger nästan all din fritid på, tillsammans med en massa underbara personer som du lärt känna under åren och som nu kommit att bli några av dina närmaste vänner. Någonting du älskar.

Tänk dig sedan att detta någonting tas ifrån dig.
Och att det dessutom är du själv som sett till att det tas ifrån dig.
Att du inget hellre vill än att få tillbaka det.

Borta bra men hemma bäst.



Men annars;
segelbåten,


sålda sommarstugan i Forsmark,


låtsasmormor och låtsasmorfars sålda hus i Provence i södra Frankrike,



och ishallen,

Hajar, mörka gränder, skräckfilmer i alla dess former, björnar, mördare, höga ljud i ensamma nätter, mörker i vissa fall, att jag ska missa så mycket av skolan att jag måste gå om tvåan, att någon jag älskar eller tycker om skall dö, äckliga fötter, att fastna i trånga utrymmen mm. 

Ang. den sista; drömmde mardrömmar efter att ha sett hitta nemo. Han blir ju nerspolad i en toalett, och jag drömde att jag också blev det, men avloppsröret blev bara smalare och smalare och tillslut satt jag fast och hörde vatten komma forsande mot mig och.. ja sen vaknade jag.

Mitt första gosedjur: Pelle Pingvin.
Svart med vid mage, blå trådögon och ganska stor ljusrosa näsa (näbb?).
Cirka 17 år gammal och tillverkad i något som påminner om riktigt mjukt och utslitet handdukstyg.

Filmer som slutar sorgligt eller väldigt lyckligt.
När någon dör.
När någon är väldig elak (och då är det oftast tårar av ilska).
Ibland när jag läser om hemskheter, exempelvis ett barn som är försvunnet.
Väldigt sällan, men det händer, när jag lyssnar på fin och speciell musik.
Och så finns det ett antal ätstörda grejer som får/har fått mig att gråta också, men det tänker jag inte gå in på.

Jag har dock svårt att gråta vid "rätt tillfälle", då man förväntas gråta. Grät inte när vi slutade nian eller när jag åkte hem efter tre veckors språkresa, tex.
Gråter i allmänhet inte särskilt ofta.
Men, när jag väl börjat gråta, då har jag svårt att sluta. Jag börjar gråta för en sak, men allt eftersom kommer jag på mer och mer som jag är ledsen för, och ja, då är det svårt att bara sluta.

En kram, en kopp te, ett fint sms, mina underbara vänner.
Att jag vissa stunder kan se ljuset i slutet av tunneln.
Och att det bara är en dag kvar till julafton.

Mig själv.
Människor som vid fel tillfälle inte har någon finkänslighet över huvud taget.
Förebilder som beter sig på fel sätt.
Dagens skönhetsideal.
Världens alla orättvisor, att vissa har så mycket medan andra inte har någonting alls.

Tisdag den 14 december 2010.
Klassfest hos Flempa (aka Christoffer, Flempiluran, Flempmeister osv).

Innifrån hörs mikrofonkåt och ett gäng underbara människor dansar/hoppar/ligger på golvet.
Ute i kylan, i mitt sällskap, finns ytterligare några underbara människor.
På en altan någonstans i knivsta, i minusgrader och ciggarettdoftande vinterluft.
Jag minns inte exakt vilka det var som var ute/inne, vilka jag pratade med, vad som sades,
vad klockan var eller om det snöade.

Vad jag minns är att jag för ett ögonblick,
när jag kunde glömma allt annat,
tittade inn på de där inne och på de som stod med mig ute,
bara kände mig så himla lycklig.

♥

Jag har varit glad, ledsen, jätteledsen, överlycklig, varm, förkyld, frusen, hungrig, mätt och trött. Bland annat.
Jag har sett två bra filmer - The lovley bones och stekta gröna tomater.
Jag har lyssnat mycket på Daniel Adams-Ray, Håkan och Goo Goo Dolls. Och julmusik såklart.

Jag har köpt en systemkamera.
Jag har varit i Åre.
Jag har julhandlat och slagit in julklappar.
Jag har fikat med diverse fina vänner.
Jag har varit på klassfest med bästaste Nv09c i Knivsta.
Jag har varit på bio och sett Harry Potter.

Jag har blivit sjukskriven från skolan på heltid och är på sjukuset 5 dagar i veckan, sk. dagvård.

Kort och gott: En hel del trevligt kompis-häng och en hel del, lite mindre trevligt, sjukhus-häng.