Tappat bort manualen till hur man är normal.
En inifrånskildring av ett helvete. Om hur det verkligen var. Även om mitt helvete skiljer sig från bokens, var vissa delar så på pricken att det kändes som att det var en liten bit av just mig, själen, hjärtat, alltet. Skrämmande, för man glömmer snabbt vilket avgrundshål man faktiskt var fast i, nu när man tagit sig upp, minns man knappt hur det var att vara där.
"Det vidgar sig inom mig svart, pulserande, slukande öppnar sig det svarta gapet och lockar mig att glida ner över kanten. Och jag måste korsa armarna, treva utefter eller längsmed min kropp. Hitta var jag slutar och resten av världen börjar."
Kommentarer
Postat av: Christina P
Så glad att du är där du är idag Klara, vilken resa du gjort!!
Tack för att du delar med dig av dina underbara foton- färgkänslan på hundkexen, ja den är oemotståndlig! Kram Christina (Rättvik)
Trackback
